...har ju inre skrivit här på ett tag och jag tänkte att jag skulle förklara varför.
Detta kommer bli ett kort inlägg och jag kommer bara skriva i
stora drag vad som har hänt..
Den 23/2 var vi på UL och fick reda på att våra tvillingflickor
inte visade några livstecken och att de antagligen slutade leva i
vecka 17 och då var jag i vecka 19..
Den dagen som skulle bblir en av de bästa i livet blev den absolut
värsta...
27/2 åkte vi till DS och jag fick en tablett som skulle mjuka upp
livmodern.
1/3 skrevs vi in på avdelning 14 på DS för att jag skulle föda fram
flickorna. Började med mediciner som skulle få fram värkar kl 8 på
morgonen och jag lyckades föda ut dom först vid midnatt. Det var en
väldigt traumatisk förlossning. T o m sköterskorna blev chockade
och sa att de aldrig varit med om något liknande. (orkar inte gå in
på detaljer nu). Förlorade mycket blod och fick blodstillande
medicin.
2/3 De tog beslut om att jag behövde skrapas, ingreppet tog mer än
en timme istället för en kvart, då jag förlorade stora mängder blod
igen och fick problem med andningen så de var tvungna att
intubera.
Vi har iaf sett flickorna, tagit bilder på dom och fått ett
stämplat fotavtryck från den tösen som var störst. Nu är de
ivägskickade på obduktion för att de ska försöka få fram ett svar
på vad som gick snett. Jag hoppas verkligen vi kan få ett svar på
den frågan..
Har iaf börjat återhämta mig fysiskt nu men psykiskt kommer det
verkligen ta ett tag.
Är sjukskriven ett tag framöver nu och då tänkte jag att jag skulle
sysselsätta mig med att göra en present till min kära vän M som ska
få en lite tös här om en snar framtid.
Älskar mina änglabarn <3
Mitt hjärta har just nu ett stort öppet sår som blöder, det kommer
aldrig läka helt, men förhoppningsvis kommer det bildas en
skyddande hinna så att det inte blöder fullt så mycket i
framtiden.
Ni kommer alltid att vara älskade och enormt saknade!








